Jag har noterat att en mening fallit bort i bloggposten jag publicerade den 30 oktober. Jag har rättat till detta och publicerar en korrigerad version nedan. Samtidigt tar jag bort den gamla posten.
Enligt 28 § Agentlagen har agenten rätt till avgångsvederlag när agentavtalet upphör
- om agenten har tillfört huvudmannen nya kunder
- eller väsentligt ökat handeln med den befintliga kundkretsen
- och huvudmannen kommer att ha väsentlig fördel av sådana förändringar
- och avgångsvederlag är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter, särskilt agentens förlust av provision på avtal med kunder som agenten tillfört eller ökat handeln med.
- ser på den omsättning som agenten tillfört från nya kunder och – genom ökning av omsättning – från befintliga kunder,
- fastställer vilken nytta - efter agentavtalets upphörande - som huvudmannen kommer att ha av detta samt
- gör en allmän skälighetsbedömning.
Blir det sålunda framräknade beloppet mindre än ett års ersättning får agenten hela beloppet men om det är större utgår inte mer än maximibeloppet. Jag har sett uppgifter om att det vanligaste är att avgångsvederlaget hamnar på ett belopp mellan sex och tolv månaders provision.
Avser huvudmannen att lägga ned sin verksamhet på den agenten tilldelade marknaden utgår i regel inte något avgångsvederlag. Däremot föreligger rätt till avgångsvederlag om agenturförhållandet upphör på grund av agentens död.
Vid beräkningen av avgångsvederlagets storlek tar man hänsyn till agentens besparade driftskostnader efter agentavtalets upphörande. Förhållanden som kan inverka på bedömningen om avgångsvederlag skall utgå och, om så är fallet, storleken är
- avtalsförhållandets längd
- storleken av inarbetningskostnader
- agentens arbetsinsatser
- agentens framgångar på marknaden.