28 § Agentlagen - Reviderad version

Jag har noterat att en mening fallit bort i bloggposten jag publicerade den 30 oktober. Jag har rättat till detta och publicerar en korrigerad version nedan. Samtidigt tar jag bort den gamla posten.

Enligt 28 § Agentlagen har agenten rätt till avgångsvederlag när agentavtalet upphör

• om agenten har tillfört huvudmannen nya kunder
• eller väsentligt ökat handeln med den befintliga kundkretsen
• och huvudmannen kommer att ha väsentlig fördel av sådana förändringar
• och avgångsvederlag är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter, särskilt agentens förlust av provision på avtal med kunder som agenten tillfört eller ökat handeln med.

Avgångsvederlaget får inte överstiga ett belopp motsvarande ett års ersättning, beräknad efter ett genomsnitt av den totala ersättningen till agenten under de senaste fem åren eller den kortare tid som uppdraget varat. Den ersättning man då använder är den normala provisionen på all försäljning; alltså inte bara på den som agenten tillfört (den används för att räkna fram grunden för avgångsvederlaget). Bestämmelsen är tvingande till agentens förmån och bygger artikel 17 i EG-direktivet (86/653/EEG).

Det är viktigt att notera att agenten alltså inte har någon automatisk rätt till ett belopp motsvarande ”ett års provision” utan det beloppet är ett maximibelopp.

I praktiken skall det gå till så att man

• ser på den omsättning som agenten tillfört från nya kunder och – genom ökning av omsättning – från befintliga kunder,
• fastställer vilken nytta - efter agentavtalets upphörande - som huvudmannen kommer att ha av detta samt
• gör en allmän skälighetsbedömning.

Att man ser den omsättning som agenten tillfört beror på att det är den omsättningen som läggs till grund för provisionsberäkningen; inte hela den omsättningen som agenten svarat för.

Blir det sålunda framräknade beloppet mindre än ett års ersättning får agenten hela beloppet men om det är större utgår inte mer än maximibeloppet. Jag har sett uppgifter om att det vanligaste är att avgångsvederlaget hamnar på ett belopp mellan sex och tolv månaders provision.

Avser huvudmannen att lägga ned sin verksamhet på den agenten tilldelade marknaden utgår i regel inte något avgångsvederlag. Däremot föreligger rätt till avgångsvederlag om agenturförhållandet upphör på grund av agentens död.

Vid beräkningen av avgångsvederlagets storlek tar man hänsyn till agentens besparade driftskostnader efter agentavtalets upphörande. Förhållanden som kan inverka på bedömningen om avgångsvederlag skall utgå och, om så är fallet, storleken är

• avtalsför­hållandets längd
• storleken av inarbetningskostnader
• agentens arbetsinsatser
• agentens framgångar på marknaden.

Avböjer agenten erbjudande om förlängning av ett tidsbestämt avtal kan detta minska hans möjligheter att få avgångsvederlag. Börjar agenten att sälja konkurrerande produkter kan detta också inverka negativt på agentens möjligheter. Ett konkurrensförbud som gäller efter avtalets upphörande kan, å andra sidan, i stället ha positiv verkan.