30 § Agentlagen behandlar rätten till avgångsvederlag om agenten själv säger upp avtalet. Bestämmelsen är tvingande till agentens förmån och bygger på artikel 18 i EG-direktivet.
Agenten har i detta fall rätt till avgångsvederlag endast om uppsägningen
grundas på en omständighet på huvudmannens sida av sådant slag som ger agenten rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan enligt 26 § Agentlagen, eller
det på grund av agentens ålder eller sjukdom eller liknande förhållanden inte skäligen kan krävas att han fortsätter sin verksamhet.
Beträffande p. 1 kan man notera att den omfattar uppsägning såväl på grund av kontraktsbrott enligt 26 § p.1 som på "annan viktig grund" och att någon hänvisning till ”uppsåtligen eller av vårdslöshet väsentligt åsidosatt” etc. Agenten har alltså, till skillnad från huvudmannen, rätt till avgångsvederlag i alla de situationer som ger honom uppsägningsrätt enligt 26 §. Liksom vid tillämpningen av 29 § krävs inte att en omedelbar uppsägning faktiskt sker.
Om agenten är ett aktiebolag eller annan juridisk person, kan hög ålder, sjukdom och dödsfall hos centralt placerade befattningshavare i agentföretaget enligt p. 2, åberopas. Det kan därför finnas anledning att tänka på detta om det är en viss person inom agentföretaget som ensam har hand om en agentur.
I nästa post kommer jag att redovisa innehållet i § 31, som handlar om preskription.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar